Senaste inläggen

Av Catta - 5 januari 2011 00:50

Sitter och slöbläddrar lite i reklamblad och Avisan för Hårda Nyheter. Läser att striden om Sporthotellet är över (trist utgång, ty Johnny lagade jäkligt god mat). Läser att vårt kommunalråd gjort sin första arbetsdag  (som kommunalråd alltså ;-). Grattis Lars! Och grattis Ulricehamn, till blå vindar på toppen. Läser vidare att Coco Thai inte avser att sälja, trots att haket ligger ute på blocket, samt att nuvarande ägare till Innegården lämnar över till ny innehavare, vars identitet för närvarande är superhemlig. Coco Thai ville ”testa marknaden” och ”se vilket intresse som finns” och Innegårdarna vill ”vidare till andra utmaningar”. Jaja… Livet är fullt av omskrivningar.


Läser också ytterligare en insändare om den stora omorganisationen och har lite svårt att ta ställning till förre skolchefens uttalande om att lärare är ”vana att jobba självständigt och ta ansvar”. Jo, tacka f*n för det… Men ponera att alla lärare inte är kapabla till självständigt arbete och ansvarstagande? Jaja…


Tycker i alla fall att det är våldsamt skönt att jul och nyår är över och att livet kan återgå till det normala. Visst, både jul och nyår var najs, men det är skönt med lite rutin i vardagen. Julafton firades först med min sambos familj, och sedan med min (det vill säga med min mor och min 90-åriga mormor).

        

Nyår visste vi inte riktigt vad vi skulle göra/välja så jag blev uppriktigt kanonglad då sambon sa ”Kan vi inte bara vara själva och laga lite god mat?”

                           


Det ska i alla fall bli skönt att börja jobba igen på måndag nästa vecka. Har förstås jobbat en del hemma (rättning är mitt ok att bära) men det är nästan så jag längtar efter att väckarklockan ska ringa. Apropå kneget så fick jag glädjande nyheter häromdagen. Får snart tillbaka en kollega och vän till Tingsholm, och det gör mig fantastiskt glad!   


         


Det är så många som är borta nu, på grund av ”nya utmaningar”, gravledigheter och dylikt. Det har helt enkelt inte varit lika roligt på jobbet som det var för ungefär ett år sedan. Missförstå mig inte, jag trivs som fasen, men som person är jag nog lite avogt inställd till förändringar. Det kan förstås hänga samman med att jag upplevt ganska många tvärvändningar i livet, men vad vet jag.


Bläddrade som sagt i reklamblad också och har semiallvarliga funderingar på att investera i en ny kamera. Min nyårsintention (ej löfte!) var visserligen att dra ner på shopaholicbetéendet, men en kamera räknas nog inte;-) Är ju lite foto-nazi så det vore kul med bra bilder med lite jäkla kvalitet.


Imorgon kommer en kille hit för att skotta villa-och verandatak. Vårdslöst skönt att slippa göra det själv! En kollega har vid ett par tillfällen, smått spjuveraktigt, sagt att det är min stil att leja bort saker som ska utföras, och det ligger väl något i det. Det verkar emellertid som att jag har dåligt inflytande på min sambo också, för han behövde ungefär 30 sekunder på sig för att komma fram till att det nog var en bra idé;-)


Nu ska jag plöja ett par avsnitt West Wing (börjar bli expert på USA:s konstitution) medan torktumlaren blir klar, sedan ska jag ta mig upp för en klistrig trappa (renovering pågår fortfarande) och somna som en klubbad säl.


                                                        Nattinatt!




ANNONS
Av Catta - 30 december 2010 03:19

Då var det jullov igen, och insomnian har således infunnit sig som ett brev på posten. Jag förstår verkligen inte vad det är för superidioti att vända på dygnet fullständigt. Vem, in their right mind, är vaken i denna timma? Förvisso är jag lite ensamvarg, men jag är inte folkskygg att jag inte vill vara vaken samtidigt som resten av ”världen”.  Denna dygnsvändarmani torde bottna i något genetiskt. Eller så är man född under en kraftledning. Who knows… Magnus, min sambo, sussar sött sedan länge. Han är också långledig, men kanske mer uttröttad av vårt påbörjade Project- Stairway from hell.     

                                                  


          

Har haft Facebook (FB ;-) uppe en stund, och kunnat (till min glädje faktiskt) konstatera att det finns fler som är vakna och pigga som mörtar. Fler som har jullov (kollegor och elever) och fler som har långledigt. Alla bitchar vi om samma sak. Nattlig vakenhet. Flera (samtliga under 37) menar att det är ”sabla tonårsfasoner” att vara uppe nätterna igenom. Men den äldsta jag talat med inatt, som är 46, är mer på min linje. Själv skyller jag inte på någon sorts regression till tonårsstadium, jag skyller på nattugglegenen. Eller för mycket kaffe, eller för mycket ”uppe i varv” eller, plain and simple; det allmänmänskliga ledighetsfenomenet.


Då jag haft FB uppe har jag noterat ett flertal inbjudningar till diverse evenemang. Det synes vara kutym att bjuda in kreti och pleti, till höger och vänster, till allahanda tillställningar. En av dessa inbjudningar var en manifestation och tillika en namninsamling. Ändamål: mot djurmisshandel.  


Ärligt talat? Det är, enligt min uppfattning, liktydigt med ”Om du älskar dina barn så sätt detta på din status”.  Känns som det borde finnas riktiga saker att tycka till om. Inte för att jag är bättre själv, mina senaste statusar har handlat om julgranar och interpunktion. Men det är i alla fall inte helt självskrivet för alla.


Missförstå mig rätt, det är ju jättefint att föräldrar älskar sina barn och att man inte tycker att djurmisshandel skulle få förekomma. Tycker bara att det är lite väl självklart.  Hade någon skrivit ”Om du anser att skolan, i och med GY11 (den nya gymnasiereformen) borde få en jävla massa mer pengar för att kunna möta de krav som ställs, så sätt detta på din status”, så hade jag sannolikt gjort det. Men även här hade jag nog velat att man konkretiserade och exemplifierade en aning. Alternativt klätt sig i dumstrut.


Hur som helst, apropå FB. För en tid sedan sa en (ytligt) bekant följande: ”Jag har inte addat dig på Facebook för du har kriminella vänner där”.


För det första hade jag aldrig ens reflekterat över huruvida denne, justitias väktare numero uno, hade FB eller ej. För det andra bryr jag mig föga om densammes skrupler. För det tredje betvivlar jag uttalandet starkt, och hade jag varit på dåligt humör, så hade jag sannolikt ansett dennes ordval vara borderline förtal/ärekränkning.


Min, lite smått häpna, respons var: ”Eh, jaså? Där ser man… men jag har rätt många vänner inom ordningsmakten också… eh… och en hel del jurister…” (och ja, jag vet att advokat=skurk-skämt ligger nära till hands [men det sa jag inte]).


När jag hade tänkt efter en stund (vem fan pratar om Facebook på en restaurang liksom?) fann jag mig i alla fall lite och kontrade med något i stil med ”men, bror duktig (detta epitet yppades icke in so many words), jag råkar veta att det nyligen var en delgivning på dig gällande steroider”. Vederbörande gick därifrån med ett lika ödmjukt ansiktsuttryck som man kan förvänta sig hos en kamel, eller vilket annat lamadjur som helst för den delen.


Ibland har man otur med vilka man råkar på ute i vimlet, ibland har man bara otur. Som en vän till mig. Hon har tre egna barn och ett bonusbarn. Barnen är förstås inte oturen, utan snarare välsignelsen. Men, till saken hör att min vän för en god tid sedan steriliserade sig, på grund av frögurketendenserna, och att hon tyckte att det kanske kunde räcka med avkommor nu (hon har ännu inte fyllt 35). Denna vän åkte här om dagen, glad i hågen (nåja, förvisso påläst beträffade diverse biverkningar och påläst angående ont-utav-bara-helvete, men nevertheless, rätt glad) till SÄS för en planerad hysterektomi (due to other female issues). Med påföljden att hon får beskedet: ”Du är gravid”.


Sura-humor-Catta småskrattade förstås då hon fick höra (men, nota bene, sådant här är avhängigt hur man berättar, [försvar]) på samma sätt som hon skrattade (så hon de facto fick styra in bilen till vägkanten och skratta färdigt) då samma vän deklarerade att hon (när hon väntade sitt tredje barn) sannolikt väntade tvillingar och således alltså sitt tredje och fjärde barn (I did the math, you don't have to). Och ja, jag älskar bisatser i parenteser. Among other stilgrepp.


Trots min twisted, och inte alltid så artiga, humor så måste jag ändå säga att detta är en vän jag är mycket stolt över. En vän jag är stolt över att vara vän till. Hon har rest sig från askan, borstat av sig, lyft huvudet, och allt hon gör nuförtiden osar framgång.  En sann inspiration!

ANNONS
Av Catta - 24 december 2010 09:47

Nu är det jul igen…

Att Christmas betyder typ ”Kristi mässa” vet jag, men vad fasen betyder ”jul”? Har slagit i etymologiska ordböcker, samt googlat, som den moderna människa jag är. Det förefaller råda olika teorier.


Det äldsta belägget för ordet jul kommer från ett fragment Codex Ambrosianus A av den gotiska kalendern som skrevs någon gång på 500- eller 600-talet e.Kr (Wikipeida)


Nåja, det kan väl vara skit samma antar jag, men det retar mig lite. Gillar etymologi. Ogillar att inte få svar… Om någon tror sig veta så enlighten me! Och, btw, ogillar även julen en smula...


Vid den här tiden förra året befann jag mig i Thailand tillsammans med några kompisar. Vi firade på Dinos restaurang som ligger i Kata. Det som var mest juligt var att två av killarna hade tomteluvor och att vi alla hade köpt varsin julklapp som sedan lottades ut. Sedan åkte tomteluvorna av, det var ju varmt som fasen, och vi åkte till Patong och gick en krogrunda, och sedan hem till Kata igen. Det var my kind of Christmas. Inte någon stilla natt, ingen stress, ingen hysteri, och ingen jävla snö och drivis. 

                           


I år är det andra bullar. Huset är pyntat och julklappar har inhandlats. Visst, det är fint, men jag vet ju vad jag hade föredragit. Idag ska vi åka ut till min sambos föräldrar vid lunchtid, eller som de skulle ha sagt; vid middag… Tydligen ska det doppas i grytan (hugaligen!) och bytas julklappar med resten av hans familj. Efter det ska vi åka till min mor och äta, vad jag skulle säga, middag.  Lilla mormor är där också, och det är ju alltid kul. Tanten är 90 år, men fortfarande mycket vital och helt med i huvudet. Dock kan hon låta lite lätt dement eftersom hon svarar goddag yxskaft ibland. Men så blir det ju när man envisas med att inte använda hörapparat. Hos mamma blir det lugnt och laid back, vilket är den sortens julfirande jag föredrar (om jag måste fira alls vill säga).

                


Nu återstår bara att klura ut vilken outfit som fungerar bäst. Frågade min sambo om eventuell dress-code, men det fanns visst ingen (gött mos!). Blir väl ungefär som jag brukar se ut på kneget då, men får väl plocka fram rubinerna, dagen till ära. Det största problem (I-landsproblem) jag har just nu är att jag inte har några skor. Och jag är medveten om hur det låter. Men det är faktiskt sant. Jag äger inga röda skor, vilket jag gärna hade haft eftersom jag sannolikt klär mig som vanligt, det vill säga ”svarta-Catta”.

                                                  


                           


Sitter med morgonkaffet och bläddrar i gårdagens UT, som naturligtvis rapporterar hårda nyheter. Ett ”stort” reportage om villainbrott. Det har visst varit väldigt mycket av den varan här i krokarna. Nu känner jag rätt nöjd med att ha tok-larmat. Varenda dörr, varenda fönster, glaskross etc. Gränsar nästan till paranoia.


Nu önskar jag alla en god jul. Hoppas att ni gör det ni vill göra, och inte vad som förväntas av er. Nästa år ämnar jag emigrera igen.

So long!

Av Catta - 12 december 2010 11:19


Då var den söndag igen, och ännu en helg snart till ända. Jag har aldrig söndagsångest eftersom jag tillhör den lilla lyckliga skara som stormtrivs på sitt arbete, men i ärlighetens namn, nu får det väldigt gärna bli jullov! Behöver verkligen ledigt nu, men vet att jag har en hel hög med rättning att se fram emot. Men under jullovet behöver man åtminstone inte ställa klockan.


          

Igår var det julpyntardag på Högaborg. En hög med tovade tomtar är nu på plats, samt den lite hårdare Rolf Lindberg-nissen. Eftersom vi hade vaknat så tidigt, och julpyntandet var klart innan lunch tyckte jag att det var en god idé att åka och inhandla en kungsgran. Den blev kanonsnygg till slut. Men först inträffade ju några klassiker (som kan ge upphov till stor frustration och haranger av svordomar): ljusslingan gick sönder (den var förstås hel när jag kollade den, men passade på att gå sönder först efter att jag fått i den i granen), granfan är sned etc. Vi hade dock inhandlat världens bästa julgransfot, så nu kan jag göra katterna sällskap i klättrandet. Faktum är att det var väldigt hög mysfaktor igår (åtminstone efter att vi lyckats få i ett ljusnät i plommonträdet, med förfrusna händer och snö innanför jackan som följd). Sinatra (Löööv him!) skrålade julsånger i högtalarna och vi smuttade på ett par rökiga.

                        


Jag har sovit förvånansvärt bra denna natt (bortsett från att jag drömde att chefen illasinnat hade bytt ut alla mina elevers läroböcker till något värdelöst och obegripligt, varpå jag var sur som ättika). Att jag ändå sov ovanligt bra kan tänkas ha direkt samband med whiskyn jag drack under julgranspåklädningen, men mer sannolikt med efterföljande rödvin. Ett jäkligt gott vin faktiskt. Minns inte riktigt vad det hette, men det hade något med dödssynder att göra. Detta avnjöt vi samtidigt som vi försökte se på Inception, men den sög så hårt att vi stängde av skiten. Det märks hur som helst att man inte är tjugo längre. En whisky och en halv flaska rödvin (under en hel kväll!), och jag hamnar i komatillstånd. Men det kan ha att göra med att jag behöver jullov också;-)


Hur som haver så har jag endast varit uppe och sprungit två gånger i natt, vilket i mitt fall är att betrakta som förbannat bra. När jag var uppe vid två-tiden tittade jag ut genom köksfönstret och konstaterade att rådjuren hade ätit upp all mat, samt att de gick och letade efter mer. När det gäller djur är jag ju fånigt blödig så jag gav mig ut med en hink Renfor. Iförd tunt, minimalt, nattlinne, min sambos 45:or och en mössa. Jag tackade också min lyckliga stjärna för att jag bara har en granne på nära håll, som dessutom är mellan 90 och döden och ser jävligt illa.


Känns lite trist att vakna upp till terrordåd idag. Och sedan läste jag på en väns FB att någons häst hade gått igenom isen och inte kunde hittas. Fy fan så dåligt jag mår när stackars djur far illa! Och över terrorister/lonely loons också förstås.


Nu står städ och tvätt på agendan. Sedan ska jag ta en dålig bok och lägga mig i badkaret. Tror till och med jag ska dra igång bubbelfunktionen:-)

Av Catta - 9 december 2010 20:13

Startade dagen med kraftfull och mycket spännande huvudvärk. Så har veckan sett ut i allmänhet. Enligt uppgift är det något som just nu går på kneget, även om jag aldrig har hört talas om contagious huvudvärk. Och jag har kört slut på mina TreoComp, vilket förargar mig en smula. Igår ringde jag VCT för att be om nytt recept, men min läkare var förstås inte i tjänst förrän nästa vecka. Och Gud förbjude att någon annan läkare skulle skriva ut sådana preparat. Risken finns ju att jag hade blivit beroende, börjat langa eller ännu värre, fått syra-hallisar och försökt flyga från andra våning. Hade förstås kunnat ”ringa en vän”, som hade kunnat skriva ut dem mot tandvärk eller något annat småobskyrt, men jag gillar inte att höra av mig till folk endast då jag vill ha något.


Dagen fortsatte med lite shopping. Jag hade fått ett erbjudande från Lindex om 25 % rabatt på hela köpet, så jag tänkte handla lite julklappar. Väl där upptäckte jag att jag självfallet åkt ifrån det fina vykortet, med den alldeles särskilt speciella och jätteindividuella rabattkoden, så det var bara att vända. När jag var tillbaka gjorde jag som vanligt, dvs. handlade en massa saker som jag inte visste att jag behövde (innan jag var i affären alltså). Men vafan, det gick på drygt 1500, och det måste ju ses som en god affär;-) Med tanke på att jag hade fått rabatt alltså. Vanligtvis är jag urusel på att handla på rea eller utnyttja erbjudanden. Förvisso handlar jag tämligen sällan på Lindex och de butiker jag tycker om har sällan erbjudanden. Och om de råkar ha det så blir man ändå ruinerad *s*


Hur som helst, jag fick ihop en del julklappar, och det känns ju rätt skönt. Dock är jag ännu inte klar på långa vägar. Nu när man skaffat sambo så har man fått ett gäng till att handla åt. Antar att det är så det är, men det är förbannat stressande. Min salige make hade knappt någon familj i livet, så det gjorde ju saken betydligt enklare. Missförstå mig rätt, tack! Jag handlar mer än gärna julklappar till hans familj. Och, jag önskar förstås inte livet ur någon! En annan sak som gjorde Christmas enklare var förra året, då jag och min bästa väninna drog till Thailand med ett par killkompisar. Vi hade tänkt ta en favorit i repris i år, men hon köpte ett hundsläp och jag måste isolera en sidovind. Det är ju nästan lika kul.  




  

Jag har i alla fall påbörjat inslagningen av de inhandlade klapparna, men inte heller det är något jag är klar med på långa vägar. Ett par paket är färdiga, men de flesta väntar på den sista finishen. Än så länge har jag bara kombinerat ihop en massa snygga julklappspapper. Present/julklappspapper är en liten fetisch. Jag har över 40 rullar med olika mönster. Och jag har inte för avsikt att räkna de olika banden och allt annat tillhörande fix. Men det är rätt kul att ge bort fina paket:-) Även om de rivs sönder. Men det är så det är med mycket. En massa tid och energi, som är bortkastat i ett ögonblick. Julen personifierad.

  


Nu är det dags för mig att mata mina rådjur (ett återkommande tema). När jag tittade ut genom fönstret nyss stod där stammisar och tittade jävligt uppfordrande på mig. Bara att palta på sig kläder och ge sig ut i kylan.



Av Catta - 8 december 2010 16:23

Diverse skitprat...


Jag är sannerligen ingen flitig bloggare. Det känns som att det finns så lite tid. Jag hade kanske kunnat skriva något under något av mina otaliga klarvaken-mitt-i-natten-tillstånd, men då sitter jag mest och surar över sömnlösheten. Inatt har inte varit något undantag.


Och apropå lite tid; inatt ringde min gamle far för att berätta att han var på väg, i segelbåt, till Korea (Nord eller Syd är lite oklart). Destinationen i sig är inte särskilt märklig i sammanhanget eftersom han varit där ett antal gånger tidigare. Vad som gjorde det hela lite märkligt var att min far körde kemtankers, och inte några jäkla optimistjollar. Och att han är död.   



 Sedan talade jag med min make om att byta bil, men han tyckte jag skulle vänta till våren. Varför framgick inte riktigt. Det är inte heller så underligt, han har säkert sina reasons. Men han är också död, vilket gör den realistiska konversationen lätt besynnerlig.


Tycker att det är lite elakt av min hjärna att spela sådana spratt. Det är så förbaskat verkligt så när man vaknar tror man för en nanosekund att båda är i livet. Nåväl, ska inte gnälla mer om det. Mitt undermedvetna har väl sannolikt samma sjuka galghumor som mitt vanliga medvetande.



Kollade sedan mobilen. More good news. Min sambo hade lyckats parkera bilen på en åker på väg till jobbet. Men det var i alla fall inget sms från andra sidan:-)

Dagen fortsatte ungefär som vanligt. Var och jobbade. Hade utvecklingssamtal och snackade lite skit med närmsta kollegorna. Sedan åkte jag till Granngården och köpte Renfor till Rådjuren. Jag har efter moget övervägande kommit fram till att jag inte endast kan föda dem med morötter och äpplen eftersom jag då blir ruinerad. Nu har jag flera familjer här och sammantaget är de mellan 9-10 stycken. Här om dagen i avisan hade någon skrivit en insändare om hur synd det var om rådjuren, och att denne inte ville se fler utmärglade/halvdöda/döda djur, som det var förra vintern. Jag håller med henne. ”Mina” rådjur är rätt mätta. Ett par av dem har till och med valkar. Och mina harar går det heller ingen nöd på. Jag anser förstås att det är var mans ansvar att ta hand om djuren, i synnerhet nu när det är svårt för dem.  När jag var på Granngården passade jag även på att köpa en ny fodertunna. Den är svart, kvadratisk och jättesnygg:-) Det finns inga ursäkter till att ha gräsliga föremål enligt min ödmjuka uppfattning.


Nu har jag ändå stått och hackat 19 Kg morötter. Och inte något av det är till mig. Har läst att Rådjuren behöver vänjas successivt  vid annan föda.






Och på tal om ingenting så har jag genom the grape wine fått höra att det är lämpligt att köra lugnt, använda blinkers och säkerhetsbälten, samt se till att bilen inte har några uppenbara fel. Åtminstone fram till årsskiftet ;-)

Av Catta - 23 november 2010 13:27

  Winter Wonderland   


Idag startade jag dagen med att skotta snö i ca en och en halv timma. Det hade kanske inte behövt ta fullt så lång tid, men jag kände mig nödgad att skotta lite gångar åt katterna och rådjuren också. Rådjuren stod för övrigt ungefär 15 meter ifrån mig och åt äpplen samtidigt som de iakttog mig lite småskeptiskt under min work-out. Men, för att vara vilda djur är de förvånansvärt tama. Säkerligen var det samma rådjur som i fjol tyckte att det var en god idé att vila på min veranda. På min dörrmatta. Den gången fick jag pulsa genom snön i nya stövlar och gå in genom pannrummet. Men vad gör man inte för de söta bambisarna  


Dagen fortsatte sedan med svensklärarmöte, äskanden, hemmagjord paj och diverse bokinköp.  Dessvärre var engelsklärarnas konferens samma tid och då jag inte besitter förmågan att celldela mig fick jag helt enkelt gå på det möte jag först fick nys om. Efter det pinnade jag ner till gossarna på Industri och lade mig i hur kurserna för kommande läsår bäst bör läggas, med hänsyn till eleverna. Vi kom också fram till att det kunde vara en god idé om jag tog kursen ”Människan i industrin”. Men det återstår att se.


Efter kneget kanade jag och bilen ner till Willys för att handla 6 kg äpplen och 6 kg morötter. Ja, inte till mig då alltså, utan till rådjuren. Säger som en vän till mig en gång sa: ”den enda grönsak jag äter är salladsbladet på hamburgaren”. Lätt överdrift, men inte helt far off. Snart ska jag försöka rätta lite, ringa lite föräldrasamtal, svara på mail och planera lite lektioner. Men först ska jag ut och skotta för andra gången.


Det har kommit mer än en dm snö till och jag sabbade nog inte ryggen tillräckligt i morse. En vän sa till mig: ”Jag trodde du hade sambo. Har du ingen pondus?” Sambon pep iväg okristligt tidigt i morse, men behöver det skottas fler gånger idag så kan du vara jävligt säker på att det inte är jag som håller i skyffeln. Förra året sa jag ”en sådan här vinter till och jag säljer huset och sätter mig i en hyreslägenhet”.  Tanken finns kvar men det känns som att jag kanske först borde investera i en fyrhjuling med skottarblad, istället för årets Thailandsresa. Men vi får se. Sannolikt emigrerar jag istället.

Av Catta - 23 november 2010 00:35

Det är frågan.


Jag har förstått att alla som är något eller någon bloggar. Först trodde jag att det var ett sätt för somliga att få lite uppmärksamhet. Eller rättare sagt, försök till att få lite uppmärksamhet. För i ärlighetens namn, är det inte att betrakta som smått narcissistisk att inbilla sig att andra är jättespända på vad just du (och numera jag) har att säga? Men vafan, kan ni så kan jag.


Efter vad jag förstår så bloggar många för sin egen skull. Som en dagbok liksom (tror till och med att vårt nya kommunalråd har uttryckt sig slikt, så då måste det ju vara okej). Det är, hur som haver, något som tilltalar mig. Jag är dock inte så säker på att det tilltalar andra att jag funnit detta tidsfördriv. But fear not, jag ämnar inte avslöja något om någon och/eller hans/hennes förehavanden. Åtminstone inte i direkta ordalag;-)


Däremot kan jag avslöja något om mig själv; nämligen att jag inte är så principfast som jag trodde mig vara. Idag gjorde jag något som jag länge tagit gift på att jag aldrig skulle göra. Det är inte speciellt intressant i sig, men vad jag svurit på att never-ever göra, var att bli blond. Jag har varit rått-blond, rödhårig, brunett och goth-svart men aldrig blond. Disco-brud-stilen har inte varit min grej. Men nu har jag gjort det. Nu är jag det. Eller nja, inte helt.


Stackars tjejen som skulle utföra min metamorfos fick under lite lätta olaga hot veta att hell hath no greater fury than a bimbo-blond jag. Men hon lyckades med stålbadet. 3 timmar, två koppar kaffe och en jäkla massa tedious kallprat tog det, men jag blev i alla fall nöjd med resultatet. Nu återstår det bara att se om klyschan stämmer. Ska bli roligt att se hur mycket roligare jag kommer att ha.


Nu är tiden ur led och det är hög tid att lägga sig, ty i arla morgon ska vi ägna tid åt äskanden. Något som känns som time synnerligen well spent, med tanke på kommunens ekonomi.


Over and out


Skaffa en gratis bloggwww.bloggplatsen.se