Alla inlägg den 4 april 2011

Av Catta - 4 april 2011 19:32

Återigen har jag lyst med min frånvaro, och jag känner stor empati för mina fans som tvingats gå igenom denna prövning. Att inte få ta del av mina tankar och funderingar kring essentiella frågor måste ha genererat en enorm känsla av hopplöshet och apati. Men nu kan man upplösa krisgrupperna och lämna sin sorgbearbetning för en liten stund. Jag har lidit av invita minerva av svår art, men jag hoppas att jag nu ska vara återställd. Temporärt i alla fall.


Här om helgen var jag och ett par vänner i Göteborg och partade loss lite. Vi började med att bulimihetsäta hummer och dricka för mycket vin. Somliga av oss drack också Grappa, vilken kan vara det vidrigaste som Italien någonsin producerat. En bekant från Götet krokade på, vilket var fördelaktigt eftersom vi slapp alla krogköer. Det gäller att ha vänner på rätt ställen, på alla samhällspositioner ;-) Vi gled omkring på stan i sann krogrundespirit, eller som ett lite förfriskat nomadfolk, vilket man nu vill.



Till slut hamnade vi i alla fall på Park Lane som hade queerkväll. Det var en intressant upplevelse. Det första som mötte min blick var manliga gogo-dansare iförda schoolgirloutfits, vilket gav upphov till viss munterhet från min sida. Måhäna är det oartigt att skratta åt människor i sitt yrkesutövande men vafan liksom… Knästrumpor och hela kittet gjorde det förbannat svårt att hålla ett straight face. Dessutom föreföll åtminstone ett par av dessa stackars köttstycken vara rätt straighta, vilket förmedlades med tydlighet. Det hade varit roligt att läsa deras CV:n… Eller höra dem beskriva en vanlig dag på jobbet för sina svärmödrar… Eller vara en fluga på väggen under möten då de avhandlar huruvida arbetsgivaren ska tillhandahålla uniformerna eller om arbetstagaren själv förväntas bekosta detta...  Hur som helst var det helt klart det roligaste stället på hela kvällen, med roligast mixture av folk.



Dagen efter, då jag och min gode vän Patrick stod och diskuterade äggröra v/s omelett eller något lika viktigt, hör vi plötsligt mitt namn skanderas över frukostbuffén. Döm om min förvåning när jag ser en gammal kursare som jag inte träffat på många år. Den slitna devisen ”small world” came to mind. Kul återseende, som säkert hade varit ännu roligare om det inte hade varit för det faktum att jag hade lite ont i håret. Efter att ha sovit lite till gick jag och Patrick på en shoppingtur innan vi åkte hem.  


Sedan har jag haft osedvanligt mycket att göra, både på jobbet och hemma. Och för att försäkra mig om att jag inte kommer att vara sysslolös framöver har jag dessutom accepterat att bli upptagen i skolutvecklingsgruppen. Det känns som ett begåvat drag, då vårterminerna även utan extramöten kan vara enskilt upphov till ökad suicidstatistik. En positivist skulle nog säga att utmaningar (skolutv.gruppen åsyftas icke) är att betrakta som mentalt stimulerande och att de skapar möjlighet till personlig utveckling och gör att man växer som människa. Att det bidrar till variation och att risken att stagnera minimeras, samt att det är kul det händer något nytt.  Utan att ljuga kan jag säga att jag i detta avseende har utvecklats påtagligt som människa de senaste veckorna och att stimulans har jag inte lidit brist på...


Å andra sidan, fler möten ger mig mer yttermera tid att fortsätta det minutiösa utstakandet av långt framskridna planer på lönnmord av positivister. Ni vet, de som alltid skrattar högst, som alltid har något positivt att säga och som alltid säger "å-så-rooOooligt" i sina desperata försök att visa sig från den bästa sidan då de i själva verket är lika hjärtliga, sympatiska och altruistiska som Patric Bateman. Fy fan, fler cyanidampuller åt folket! ;-)


Förra veckan var fantastiskt utmanande och stimulerande men också överraskande och jag började på fullt allvar misstänka att jag hade fått en stroke, eller åtminstone led av tidig Alzheimer. Jag trodde att jag svarat smart och utförligt på sms, men hade endast detaljerat formulerat responsen i tankarna, vid två tillfällen visste jag med säkerhet att jag hade informerat om saker, men återigen endast gjort det för mitt inre, varpå två pinsamma och skrämmande incidenter inträffade... och dessutom förefaller jag för fan ha gått i sömnen! Somnambuli trodde jag växte bort i barndomen...


Jag hade gömt mitt favorithårspray, och det tog dagar innan jag hittade det, och jag letade verkligen! Först hittade jag korken i en kökslåda varpå mitt hopp steg. Då kan sprayflaskan inte vara långt borta tänkte jag. Men det beror ju på hur man ser det, för jag återfann den på övervåningen, i gästrummet. Vidare har jag vänt upp och ner på en skål med limefrukter. Förvisso i kryddlådan, så någon sorts logisk tanke förelåg säkert. Utöver det har jag ställt borrmaskinen i kylskåpet, men det hade jag kunnat göra i vaket tillstånd också, då kylskåp är en bra förvaringsplats även för nycklar, uppsatser och dylikt.

                           


Det värsta var ändå detta; jag har mailat i sömnen!  Jag har alltså dragit igång datorn och skickat iväg följande mail: 


March 31 at 1:26am: hej hopp, g1(mitt i natten)afton etc...


Man blir ju fan mörkrädd…  Undrar vad mer jag kan ha gjort…

Hur som helst, jag hade en förbannat skön och trevlig lördag denna helg

:-) Men också, på det hela taget, en mentalt avkopplande helg varpå jag hoppas och tror jag att jag nu ska vara som vanligt igen. Alltså mindre förvirrad. Tankspriddhet är jag dessvärre född med så det är nog bara att hacka i sig att viss amnesi, egendomliga förfaranden och lätt klantighet kommer att åtfölja mig genom livet.  En elev skrev i en utvärdering  ”hon är lite klantig och kommer ofta in och haltar” och en annan skrev att det var underhållande att jag ofta tappar saker… Lögn och förbannad dikt… Ont förtal…


Hejhopp[88m4]påkvällenetcetera!


 
ANNONS
Tidigare månad - Senare månad
Skaffa en gratis bloggwww.bloggplatsen.se