Alla inlägg den 17 januari 2011

Av Catta - 17 januari 2011 18:20

Idag gick jag upp extra tidigt med den goda föresatsen att ta en morgonpromenad och kanske börja bränna bort lite julkilon. Jag kom lite längre än till brevlådorna innan jag insåg att det var förenat med livsfara att ge sig ut och knalla i bäckmörker på isgata. Det var bara att vända och fördriva morgonen med extra mycket kaffe och lite extra tidningsbrowsande.


När jag väl är på jobbet och precis står i begrepp att starta dagens första lektion ser jag att jag har flera missade samtal på mobilen, samt att jag har meddelande i röstbrevlådan. Jaha, tänkte jag, det är väl någon av eleverna som missat bussen eller är sjuk eller så. Bäst att lyssna av svararen. Där hör jag en allvarlig röst som säger något i stil med ”Vi saknar Gun här på jobbet” (mommy dearest).


Vetskapen om att hon aldrig varit sen till jobbet på de 16 år hon varit på den avdelningen, och minnet av både min fars och min makes hastiga frånfälle i jäkligt färskt minne gjorde mig helt kall och skakis. Flera olika scenarier spelades upp för mitt inre. Till eleverna sa jag ”Jobba med vad ni vill en stund” och rusade dramatiskt ut ur salen, förbi kollegan (som såg lätt förbryllad ut), och ut i bilen. Sedan körde jag som en biltjuv till kära mors lägenhet. Under tiden har jag förstås hunnit ringa både hem till henne och hennes mobil ett otal gånger. När jag kom ner till henne såg jag att bilen var borta från parkeringen. Okej, tänkte jag, då har hon i alla fall inte fått en hjärtinfarkt, men har säkert råkat ut för en allvarlig bilolycka. Jag hade satt på radion (vilket jag nästan aldrig gör) för att höra eventuella trafiknyheter. Det enda jag hörde var någon som skrålade ”Vi äro musikanter allt i från Skaraborg” vilket förstås fastnat i hjärnan och nynnats dagen igenom.


Hur som helst, när jag vänder bilen för att fortsätta min skallgång ringer tanten, varpå jag vrålar ”Och var't fan är du???” Svaret jag fick var ett hurtigt, och en smula förvånat ”Jag är på gymmet”. Tydligen hade hon helt förträngt att de hade bytt schema från och med dags dato. Tack för det. Jag var för fasen skakis och mådde illa i ett par timmar efteråt :-P Tydligen hade hennes kollegor även ringt till mitt arbete för att söka mig, men som tur var hade ingen svarat på expeditionen. Hade jag fått meddelande därifrån om att ringa Dialysen för att morsan ”saknades” så hade jag nog varit redo för hispan nu.


Märkligt hur man så snabbt kan måla upp worst case scenario. Jag är ju faktiskt ingen drama queen egentligen, utan brukar snarare förhålla mig näst intill katatoniskt lugn i krissituationer. Men det kanske har ändrat sig. Nåväl, även solen har fläckar antar jag    ;-)



Skapa flashcards