Då var det jullov igen, och insomnian har således infunnit sig som ett brev på posten. Jag förstår verkligen inte vad det är för superidioti att vända på dygnet fullständigt. Vem, in their right mind, är vaken i denna timma? Förvisso är jag lite ensamvarg, men jag är inte så folkskygg att jag inte vill vara vaken samtidigt som resten av ”världen”.  Denna dygnsvändarmani torde bottna i något genetiskt. Eller så är man född under en kraftledning. Who knows… Magnus, min sambo, sussar sött sedan länge. Han är också långledig, men kanske mer uttröttad av vårt påbörjade Project- Stairway from hell.     

Har haft Facebook (FB ;-) uppe en stund, och kunnat (till min glädje faktiskt) konstatera att det finns fler som är vakna och pigga som mörtar. Fler som har jullov (kollegor och elever) och fler som har långledigt. Alla bitchar vi om samma sak. Nattlig vakenhet. Flera (samtliga under 37) menar att det är ”sabla tonårsfasoner” att vara uppe nätterna igenom. Men den äldsta jag talat med inatt, som är 46, är mer på min linje. Själv skyller jag inte på någon sorts regression till tonårsstadium, jag skyller på nattugglegenen. Eller för mycket kaffe, eller för mycket ”uppe i varv” eller, plain and simple; det allmänmänskliga ledighetsfenomenet.

Då jag haft FB uppe har jag noterat ett flertal inbjudningar till diverse evenemang. Det synes vara kutym att bjuda in kreti och pleti, till höger och vänster, till allahanda tillställningar. En av dessa inbjudningar var en manifestation och tillika en namninsamling. Ändamål: mot djurmisshandel.  

Ärligt talat? Det är, enligt min uppfattning, liktydigt med ”Om du älskar dina barn så sätt detta på din status”.  Känns som det borde finnas riktiga saker att tycka till om. Inte för att jag är bättre själv, mina senaste statusar har handlat om julgranar och interpunktion. Men det är i alla fall inte helt självskrivet för alla.

Missförstå mig rätt, det är ju jättefint att föräldrar älskar sina barn och att man inte tycker att djurmisshandel skulle få förekomma. Tycker bara att det är lite väl självklart.  Hade någon skrivit ”Om du anser att skolan, i och med GY11 (den nya gymnasiereformen) borde få en jävla massa mer pengar för att kunna möta de krav som ställs, så sätt detta på din status”, så hade jag sannolikt gjort det. Men även här hade jag nog velat att man konkretiserade och exemplifierade en aning. Alternativt klätt sig i dumstrut.

Hur som helst, apropå FB. För en tid sedan sa en (ytligt) bekant följande: ”Jag har inte addat dig på Facebook för du har kriminella vänner där”.

För det första hade jag aldrig ens reflekterat över huruvida denne, justitias väktare numero uno, hade FB eller ej. För det andra bryr jag mig föga om densammes skrupler. För det tredje betvivlar jag uttalandet starkt, och hade jag varit på dåligt humör, så hade jag sannolikt ansett dennes ordval vara borderline förtal/ärekränkning.

Min, lite smått häpna, respons var: ”Eh, jaså? Där ser man… men jag har rätt många vänner inom ordningsmakten också… eh… och en hel del jurister…” (och ja, jag vet att advokat=skurk-skämt ligger nära till hands [men det sa jag inte]).

När jag hade tänkt efter en stund (vem fan pratar om Facebook på en restaurang liksom?) fann jag mig i alla fall lite och kontrade med något i stil med ”men, bror duktig (detta epitet yppades icke in so many words), jag råkar veta att det nyligen var en delgivning på dig gällande steroider”. Vederbörande gick därifrån med ett lika ödmjukt ansiktsuttryck som man kan förvänta sig hos en kamel, eller vilket annat lamadjur som helst för den delen.

Ibland har man otur med vilka man råkar på ute i vimlet, ibland har man bara otur. Som en vän till mig. Hon har tre egna barn och ett bonusbarn. Barnen är förstås inte oturen, utan snarare välsignelsen. Men, till saken hör att min vän för en god tid sedan steriliserade sig, på grund av frögurketendenserna, och att hon tyckte att det kanske kunde räcka med avkommor nu (hon har ännu inte fyllt 35). Denna vän åkte här om dagen, glad i hågen (nåja, förvisso påläst beträffade diverse biverkningar och påläst angående ont-utav-bara-helvete, men nevertheless, rätt glad) till SÄS för en planerad hysterektomi (due to other female issues). Med påföljden att hon får beskedet: ”Du är gravid”.

Sura-humor-Catta småskrattade förstås då hon fick höra (men, nota bene, sådant här är avhängigt hur man berättar, [försvar]) på samma sätt som hon skrattade (så hon de facto fick styra in bilen till vägkanten och skratta färdigt) då samma vän deklarerade att hon (när hon väntade sitt tredje barn) sannolikt väntade tvillingar och således alltså sitt tredje och fjärde barn (I did the math, you don't have to). Och ja, jag älskar bisatser i parenteser. Among other stilgrepp.

Trots min twisted, och inte alltid så artiga, humor så måste jag ändå säga att detta är en vän jag är mycket stolt över. En vän jag är stolt över att vara vän till. Hon har rest sig från askan, borstat av sig, lyft huvudet, och allt hon gör nuförtiden osar framgång.  En sann inspiration!